Detta inlägget tillägnar jag min syster Johanna Piledahl.


Jag har på sistone känt mig lite nere och deprimerad
 (tror mycket beror på vårt kassa pissväder, Karin vill ha sol!)
Jag har ibland bara gråtit över absolut ingenting (jag har världens känsligaste tårkanaler)

Och en person som alltid ställt upp, ringt, smsat, träffat mig är Johanna.
Hon har anpassat sig till hur jag mår och när vi snackat så kan hon diskutera en sak
såsom många andra kan.
När det är killproblem så säger hon inte bara "det finns andra killar" för det är inte det man vill höra då.
Är man kär i någon vill man inte ha någon annan och då hjälper det inte att säga så.
Hon pratar igenom vad som har hänt och ger en tips som är guld värda.

Jag kan när jag vill komma hem till henne och bara glömma alla problem.
Bara åka och göra god middag tillsammans (vi är oslagbara i köket med vår matlagning!), kolla på tv,
snacka skit, kolla roliga statusuppdateringar på facebook, gå en runda osv.
På något vis gör hon mig alltid på bra humör.

Ni ska bara veta hur bra syster jag har, jag kan verkligen inte beskriva det. Hon är guld värd!

Hennes vänner ska bara veta vilken bra vän dom har.
Hennes pojkvän ska bara veta vilken bra flickvän han har.
Hennes arbetskollegor ska bara veta vilken bra arbetskollega dom har.
Hennes före detta vänner skulle bara veta vilken underbar person dom har gått miste om!


Johanna, du är världens bästa syster!